Vägen mot Vansbro
Efter Göteborgsvarvet var min plan att fullt ut fokusera på Vansbro och simträning. Det visade sig dock vara lite komplicerat. Jag hade anpassat träningen på gymmet för att träna rätt muskler, och det var väl nog så bra. Men all träning på gymmet kan inte kompensera en obefintlig simträning.
Varför ska det vara så svårt att komma igång med simträning då? Jo, det är en väldigt tydlig skillnad på löpträning eller cykelträning t.ex och på sim träning. Om jag vill springa så är det i princip bara att öppna dörren och sticka ut på en löprunda. Cykelträning på samma sätt (förutsatt att du har en cykel). Men simträning förutsätter en anläggning som har öppet för dig. Det finns läktarbadet i Landskrona, med vissa tider för motionssim, bland annat tidiga morgnar (06:00 - 07:30), en tid som helt enkelt inte fungerar för herr Karlsson. Det fanns även tid på helgerna, 12:00 - 14:00. Jag försökte hålla mig till dem, men det blev i ärlighetens namn inte mycket av detta.
Jag hade förmånen att få lite hjälp av en kollega, Manfred Riekwel, som är en rutinerad simmare. Manfred är min "coach" i simning och ska med upp till vansbro. Vi åkte till Helsingborg och Filbornabadet. När Manfred såg min något bristfälliga teknik, så var det som att se björnen Baloo när Mowgli försökte låta som en björn. JAg fick dock en del nyttiga tips om träning och teknik. Jag insåg dock att jag borde gått i en vuxensimskola, det får bli till hösten, oavsett hur det går i Vansbro.
Det har också varit fokus på dotterns student, som ska ske den 10 juni. Det ska planeras och genomföras. Mycket av tiden lades ner på det. Hennes student genomfördes i laga ordning med åkande på flak med mera, och efteråt var vi på Odd Fellows lokal för studentfesten, en trevlig tillställning och jag hoppas att alla blev nöjda.
Efter studenten kom jag på att vårt Citadellbad har motionssim. Dessa tider var betydligt bättre, här kunde jag simma mellan 17:00 och 18:30. Sagt och gjort, jag slog till med säsongskort á 630:- och satte igång.
Första dagen inledde jag med 500 meter, sedan 600 meter och sist innan midsommar blev det 800 meter. Nu är jag på gång tänkte jag.
Efter midsommar blev det även en annan historisk händelse, jag tilltträdde som president i Landskrona - Citadell Rotaryklubb. Det kommande året, ska jag vara president i vår Rotaryklubb, en ära men samtidigt en utmaning. Jag känner en stor stolthet men även ödmjukhet inför uppgiften.
Efter presidentskiftet var det fullt fokus på simning igen, nu blev det 1 000 meter, därefter 1 200 meter, och sedan 1 450 meter. Jag hade tänkt mig 1 500 meter, men fick krampen från helvetet i vaden. Nu blev jag orolig, en sådan kramp under loppet, så är det tveksamt om jag kan fullfölja. Jag hade känningar av detta under ett antal dagar. Men måndagen den 4 juli, så simmade jag 1 200 meter, och på tisdagen 1 500. Onsdagen började nedtrappningen och då simmade jag bara 500 meter.
Det som kändes extra jobbigt var att jag hela tiden blev omsimmad av alla, inte bara unga välträde damer och herrar, utan även äldre herrar och damer. Jag tyckte att jag gjorde ungefär som de gjorde, men de simmade bara ifrån mig, utan synbar ansträngning. Nu började jag sova dåligt, oron spred sig i kroppen.
På torsdagen blev det generalrepetition, våtdräkt på och i Öresund. Jag simmade bara en kort sträcka, max 100 meter, men mest för att känna på känslan att simma i hav och lägre vattentemperatur. En bra erfarenhet.
Hem och försöka sova, i morgonbörjar resan mot Vansbro på riktigt. Hur långt kommer jag att orka? Kommer krampen att knäcka mig?
Jag har räknat på mina tider i bassängen, och kommit fram till att jag lär behöva 2,5 till 3 timmar, får se om jag fixar det utan köldskador.
