Vätternrundan
Torsdagen den 15 juni packades cykeln in i bilen och kosan ställdes mot Motala. Resan upp gick bra och jag hade bokat ett boende hos en familj i Motala, ett hus som låg endast 1 km från start o mål. Tydligen är det en affärsidé för många att hyra ut sitt hus denna vecka, men för mig var det utmärkt, tillgång till platser och nära till start och kanske framförallt mål. Efter 30 mil är en extra cykeltur inte överst på agendan.
Väl framme packade jag ur och gick en sväng ner till start o målområdet. Här pågick en nostalgitävling, med många gamla stjärncyklister, bl.a. Bernt Johansson.
Det blev också en tur för att hämta ut nummerlappen så att det var gjort. Detta lopp är ju sådant att du kommer tillbaka dit du startar ifrån, så här behövs inte samma logistik med att skicka iväg ombyte med mera. Förutsatt att du inte bryter vill säga.
För att komma rätt i dygnsrytmen försökte jag hålla mig vaken så länge som möjligt, och sedan sova så länge som möjligt på fredagen. Det gick väl så där, men på fredagen var jag iväg och handlade lite belöning för att ha något att längta till när jag kom i mål...
Sedan var det bara att ta det lugnt, startade gjorde jag inte förrän senare på kvällen, 21:50. Det gällde att ha ätit ordentligt, druckit ordentligt, tankat drickaflaskorna med sportdryck, sedan var det dags att ge sig iväg.
Nu var det bara att bita ihop. De första 10 milen till Jönköping gick relativt bra. Ett par stopp innan Jönköping blev det.
Efter Jönköping kommer det tre tuffa backar, som verkligen utmanar dig. Detta året var det tydligen en person som dog i dessa backar, oklart av vad, men troligen något hjärtproblem. Men väl uppe efter backarna så börjar solen sakta stiga upp, och det blir väldigt vackra vyer.
Allteftersom dagen lider så blir det varmare och solen skiner på. När jag kommer till Karlsborg, så börjar vänster knä att strejka. Jag får svårt att trycka på med vänsterbenet, kan dra lite med det, men det innebär att de sista 10 milen får jag klara mig med högerbenet och ett halv vänsterben.
Men att ge upp nu var inte en möjlighet. När det endast återstår en tredjedel av sista utmaningen för klassikern, ska det väldigt mycket till för att bryta loppet.
När jag kommer fram till Medevi, så är det bara ca 2 mil kvar. Nu inser jag att det kan gå. Jag tar en sista omgång vetebulle, kompletterat med honungsbulle som finns här och beger mig den sista biten in till Motala.
Känslan när jag svänger av stora vägen in mot Motala, följt av när jag svänger in på upploppsrakan, den känslan är obeskrivlig.
Nu hade jag fullföljt en Svensk Klassiker, något som jag tidigare inte trodde var möjligt. Jag hade köpt en cigarr när vi åkte hem från Sydafrika, som jag tänkte fira med nu. Naturligtvis hade jag glömt den i Landskrona! Men det första jag gjorde när jag kom i mål var att gå och registrera min klassiker. Sedan tog jag mig till bostaden och satte mig i en solstol, öppnade min öl och njöt i fulla drag.
Det var sedan bara att gå och lägga sig en stund och vila, innan vi (de som bodde i huset) gick ut på staden och åt en rejäl bit mat för att fira. Det var dock inte någon sen kväll, därtill fanns inte ork.
Så här efter en sådan resa, så känns det både fantastiskt skönt, men också rätt tomt. Dags att fundera på vad nästa utmaning ska bli. Tack alla ni som orkat följa mig hela vägen i mål!
