Göteborgsvarvet
Efter en lång tids träning så var det äntligen dags för examen - Göteborgsvarvet!
Dagen var noga planerad, resa med Öresundståg till Göteborg, plats bokad i 1:a klass. Jag har upptäckt att det är betydligt mindre problem, om du bokar plats och väljer första klass. Är det något du vill undvika vid lopp, så är det att tänka på fel saker, utan allt onödigt strul ska om möjligt elimineras.
Jag anlände strax efter 11 på lördag förmiddag, och tog en spårvagn till svenska mässan, där nummerlapps utdelning skedde. Där fanns också en massa utställare, här kunde du köpa allt möjligt som hör löpningen till, från energigel till löpband. Det finns säkert många åsikter om Göteborgsvarvet, men med tanke på att det är runt 60 000 deltagare, så är det oerhört smidigt arrangerat, en väldigt god organisation kring det hela. Lite annat när jag var på Mallorca och sprang en halvmara där, med kanske 7 - 8000 deltagare. Nummerlappsutdelningen tog över en timme på Mallorca, medan det gick på 10 minuter i Göteborg.
Efter detta transporterades vi iväg till starten för ombyte och den sista uppladdningen. Jag tankade i mig en hel del dricka, så att vätskedepåerna skulle vara fulladdade. Det var relativt varmt, solen sken, så jag såg fram emot en het tillställning. En av de svåra utmaningarna är det här med att tömma blåsan. Det finns väldigt många baja major, men de räcker inte till på långt när, köerna är oändliga. Som tur är för oss män, så finns det ett skogsområde i närheten, som blev väl vattnat denna dag.
Sedan påbörjades uppvärmningen, och i god tid uppsöktes min startgrupp. Dagens misstag, jag ställde mig alltför tidigt i denna grupp. Konsekvensen blev att när starten närmade sig började sportdrycken rinna till, och kissnödigheten satte till, utan att jag hade tid att åtgärda detta, bara att bita ihop.
Starten gick för vår grupp och jag höllt ett ganska gott tempo första km i år, 5:53/km mot 6:20 förra året. Det var mindre trängsel helt enkelt, så jag kom igång i lagom takt, därefter ökades takten. de första fem km avverkades på 28:55, eller 5:48/km.
Därefter fick jag göra ett kort depåstopp för att åtgärda min kissnödighet, strax efter Älvsborgsbron passerats. Här tappades dyrbar tid, på grund av min för tidiga entré i startgruppen. Följden blev att jag stressade på för att kompensera för detta, och höll km tiden 5:58. Nu hade jag dock flytet uppe och den första milen klarades av på 57:14, motsvarande 5:40/km.
Loppet fortsatte beledsagat med musik från orkestrar, genom frihamnen och över Götaälvsbron. Efter 15 km var tiden 1:25:36, en km tid motsvarande 5:41.
Nu inleddes en tung period under loppet, det började ta emot och jag fick betala för den extra spurten efter Älvsborgsbron. det är rätt knäckande när du kommer upp för att vända vid Götaplatsen, när du ser de andra löparna som redan vänt och svänger in på Vasagatan. Jag tryckte i mig extra energigel för att få igång benen igen. Men under denna fem km sträcka har jag tunga ben och långsamma km, framförallt 17 och 19, med tider på 5:55 och 5:51. Efter 20 km är tiden 1:54:30 och jag inser att en spurt måste sättas in för att om möjligt klara mig under två timmar.
Sista km spurtas det allt vad jag vid det laget orkar, men sluttiden stannar 2:00:22, eller om ni så vill, en kissepaus för mycket. Jag får alltså vänta på nytt personbästa, men det kommer fler chanser. Värmen var rätt tuff också, men väl i mål, så börjar ett skönt duggregn, som svalkar. Jag får min medalj och är trots allt väldigt nöjd.
Efter dusch med historiskt litet vattentryck (det fanns de gubbar som föreslog att vi skulle nyttja duggregnet istället), så transporterade jag mig till stationen, för en bit mat på Olearys, och en Guiness att skölja ned det hela med. Uppdraget slutfört och nu var allt i sin ordning - trodde jag.....
Tågresan startade som den skulle och allt rullade på. Ända tills vi kom till Helsingborg. Då skulle en vagn till kopplas på. Nu började problemet. de fick inte vagnen till att fungera. Då skulle vagnen kopplas bort, men då kunde de inte köra bort den, och den stod framför vårt tåg. Så småningom lyckades de med att få bort hindret och vårt tåg tuffade på till Landskrona, lagom försenad så att jag missade bussen. Nästa buss skulle gå 55 minuter senare, och det kändes så där, att stå ensam på stationen en lördagskväll i Landskrona kl 23:40, så det fick bli Taxi istället. Väl hemma föll jag i dvala i sängen, trött och nöjd.
Nu är det fullt fokus på Vansbro (trodde jag).
Och om du tycker det är värt något att jag sprang Göteborgsvarvet, så skänk gärna en liten slant till min insamling, Länken är den här:
https://www.cancerfonden.se/insamlingar/en-klassiker-mot-cancer
