classicvscancer.blogg.se

Jag heter Per-Olov Karlsson men kallas för Peo. Jag har i mogen ålder bestämt mig för att försöka genomföra en klassiker, dvs simma Vansbro, springa Lidingöloppet, åka Vasaloppet och cykla Vätternrundan. Samtidigt har jag sett alltför många bekanta och vänner drabbas av Cancer. Därför vill jag passa på att försöka samla in pengar till cancerfonden. Min blogg handlar om mina förberedelser för loppen, resultaten i loppen och hur insamlingen går. Låt oss hjälpas åt att göra skillnad!

Lidingöloppet - Racerapport

Publicerad 2016-10-09 17:16:00 i Allmänt,

 
 
Fredagen den 23 september var det dags att påbörja färden mot del 2 i klassikern, Lidingöloppet. Det började med pågatåg till Lund, därefter SJ till Stockholm.
 
 
Tågresan flöt på utan incidenter, trots en varning om signalfel norr om Hässleholm. Det blev bara en kort försening om ca 5 minuter. Väl framme på Stockholms central blev det byte till tunnelbana, linje 13 mot Ropsten. Avstigning vid station Gärdet. Övernattning var bokad på Biz Apartment Gärdet, två nätter. Jag hade dock ingen direkt aning om var det låg, bara en adress. Men med hjälp av mobilen och GPS så hittade jag vägen, tvärs över Gärdet faktiskt. Det visade sig vara ett väldigt trevligt rum, eller snarare lägenhet, med kök, ett rum och dusch och toalett. Det var relativt nya rum så det var en bra lösning på övernattningen. 
 
Jag lämnade hotellet och gick över gärdet igen mot T banestationen, för vidare färd mot Ropsten. Väl där fanns det gratisbussar ut till Lidingövallen, där nummerlappsutdelning skedde. Efter uthämtandet av nummerlapp deltog jag i Prerunpartyt, käkade lite pasta och lyssnade på musik. Därefter åter till hotellet för uppladdning. Det blev ett chocklad och en halv liter Cola, att fira fredag med, och beundra nummerlappen.
 
 
Lördag morgon, startade med en rejäl frukost på hotellet. Nu gällde det att ladda inför loppet. Bytte om till löparkläder, med överdragskläder utanpå. Sedan var det dags för avfärd, återigen till Ropsten för att därefter ta gratisbuss till Lidingövallen. Men nu var det betydligt fler som slogs om utrymmet. Men allt fungerade bra, så jag var i god tid på Lidingövallen, laddade med några proteinbars extra, och därefter böjade jag gå mot starten, som var på Koltorps gärde.
 
 
På väg till starten stannade jag till vid Kyrkviken, för att titta på de som startat först, dvs eliten. Kan konstatera att den farten skulle jag inte hålla....
 
 
Väl framme vid Koltorp blev det dags för lite uppvärmning, sedan var det tid att gå in i startfållan. Ombyteskläder lades i plastsäcken och lastades på flak för transport till målet. 
 
Sedan släpptes vi fram till själva starten för mer uppvärmning, det var en god stämning i startgruppen. När starten gick så forsade 2 000 löpare iväg, vilket inte var några problem de första 100 meterna, men sedan började det smalna av. Jag gick ut lugnt, hade blivit varnad för att gå ut för snabbt, det riktiga Lidingöloppet börjar inte förrän vid ca 15 km. 
 
Vid första vätskekontrollen testade jag deras sportdryck, samt lite vatten. Min taktik var att stanna vid varje vätskekontroll, och inte bära med mig något eget, förutom två portioner gel. Efter ett tag började jag få kramp i magen, troligen ville inte min mage kännas vid sportdrycken de serverade. Jag fick bita ihop o kämpa på, efter en mil så tog jag bara vatten och kompletterade med en påse gel. 
 
Det här med backar, det kändes som om hela Lidingö var ojämmnt. Det var inte många meter som var slätt, upp o ner hela tiden. Men jag höll ett ganska lugnt tempo fortsatt, passerade 15 km, nu höllt jag mig till vatten, fortsatt kuperat i terräng. En del backar, särskilt nedförsbackarna var besvärliga, branta, samtidigt som det var ganska smalt. 
 
Jag passerade 20 km, och där ungefär ser man målområdet, men vet att man ska springa 1 mil till, i den tuffaste delen. Men jag kämpade på. Sammanlagt tre gånger var jag på väg att ramla, 1 gång gick bra, en gång ramlade jag och kom upp snabbt igen, sista gången lyckades jag hålla balansen men tänjde ut ett ledband. Men då hade jag bara 5-6 km kvar, så jag bestämde mig för att inte känna efter, utan att springa på. Där någonstans kom också Aborrbacken, som är en brant och lång backe. Men det gick bra, och nu visste jag att det bara var Karins backe kvar som var tuff, sedan var det lugnt framt ill målet. Runt banan stod många och tänjde ut ömmande muskler för att motverka kramp, intill mig ramlade en kille ihop när hans högerben krampade ihop helt och hållet. Det långa och tuffa loppet började ta ut sin rätt på många, men jag hade mycket krafter kvar. 
 
Karins backe passerades, och nu var det full fart framåt. Jag kunde till med kosta på mig en spurt sista kilometern. Att se målet var en skön känsla, i mål kom jag på 3:27:50, dvs under min måltid på 3:30.
 
Vill ni se rörliga bilder från loppet finns det en liten film på Youtube, på följande adress:
 
https://www.youtube.com/watch?v=Dgqr8eH-HNA
 
 
Efter att ha hängt på mig medaljen var det dags att leta reda på alla saker som var inlämnade, ombyte, överdragskläder, värdesaker. Sedan på samma sätt tillbaka till hotellet. Efter att ha pustat ut, och tagit en dusch, så blev det lite firande på en liten trevlig restaurang.
 
 
Efter detta skulle jag bege mig hem, då gjorde sig det uttänjda ledbandet sig påmint. Det blev lite dålig sömn den natten, men på morgonen kändes det bättre igen. Så efter frukost chackade jag ut och begav mig in till stan. Där begav jag mig på en liten promenad, jag hade tänkt mig att se Odd Fellows "huvudkontor" i Stockholm, för att se om det var elegant o vackert. Det visade sig att det var under renovering, så det blev lite antiklimax.
 
 
Nåväl, jag begav mig ner till centralen igen, hoppade på tåget och så tackade jag Stockholm för denna gången.
 
 
 
Nu är 2 av 4 delar i klassikern avklarade, nu ska jag fundera på hur man kan träna skidåkning i Skåne, där det sällan eller aldrig finns snö. Det ser jag fram emot!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela